Lisa Andersson

Från den sekunden jag klev innanför ytterdörren tills nu har jag inte fått ett smack uträttat. Har legat i sängen med nerdragna gardiner hela tiden. Tragiskt va? Men så är det, har inte orken göra någonting. Tänkte spendera denna eftermiddag till studier, men vet inte i vilken ände jag ska börja. Mission impossible, lite så känner jag. Kan inte någon dra upp mig och tvinga ut mig på ett springtur eller vad som helst? Såhär kan det ju inte fortsätta. Nu ska jag trycka i mig pappas wok, världsbäst.